Tänk att vi fick lite vinter även här i Östergötland!
Vi har fantastiskt fina dagar och man njuter verkligen på promenaderna.
Det är dock lite skillnad på kylan här mot uppe i Jämtland.
Vissa dagar här hemma har jag frusit bra mycket mer än vad jag gjort vid den dubbla kylan i norr. Kylan här är mer rå.
Hästarna gillar också snön och att det är lite kallare. Det är dock lite mer omständigt att ge sig ut på en ridtur nu mot annars. Mycket mer som ska på bl.a. törs man inte ge sig ut utan att brodda.
Men när väl allt är på har vi fått fantastiska turer och Atlas har varit och är superladdad. Inget går upp mot en galopp i snön!
Idag var han riktigt svettig då vi kom hem. Han svettas en del av att han hetsar upp sig när han vill springa. Gammelgubben som snart är 26 år.
Blixten får jobba bra i snön med sina små korta ben men det är inget som bekommer honom.
Ikväll har vi gått en promenad och på bilden här passar han på att äta lite ljung men springer annars hela tiden. Det är inga slöpromenader minsann.
Hundarna gillar också snön. Man ser verkligen att de tycker det är kul att röja runt i vit fin snö.
Även mattarna och hussarna gillar att hundarna nu är rena och fina då de kommer in.
Mycket människor är ute och rör på sig i det fina vintervädret, både till fots och med skidor och skridskor.
Förra lördagen tog vi en skidtur med Hedvig Ulf, Nickolina och Dan. Vi funderade lite fram och tillbaka om alla hundar skulle med eller hur vi skulle göra. Ett tag funderade vi på om Märta skulle åka pulka efter Chili men kom fram till att hon skulle nog inte alls vilja sitta i pulkan och springa med hela tiden hade varit lite för tufft.
Visst kunde man haft en bur på pulkan som hon suttit i men det var ju väldigt kallt..kanske inte bra att sitta stilla även om det varvas med spring i snön.
Efter mycket funderande fram och tillbaka valde vi att bara ta med Lussan. Det kändes som hon var i störst behov av att få springa.
När det var dags för fika och korvgrillning åkte vi över en liten sjö där det stöp igenom så Lussan blev isig på tassarna. Efter detta var hon inte alls nöjd. Trots täcke på kroppen och en ylletröja att ligga på var hon bekymrad. Jag lämnade platsen före de andra då jag kände att Lussan måste röra på sig för att få upp värmen igen. Då kändes det bra att vi inte hade de andra hundarna med också.
Lussan och jag åkte bort mot bilarna där vi inväntade de andra.
Vi behövde dock inte vänta så länge för jag tog det lugnt på skidorna. Då jag har besvär med ett knä så tar jag det väldigt försiktigt.
På kvällen blev det middag med Nina och Dan.
Coronadukning med Nina och Dan i köket och Otto, jag och hundarna i hallen.
På söndagen planerades det långfärdsskridsko på Svängbågen Otto skulle bara ge sig iväg för att tanka innan vi skulle åka iväg. Han kom bara upp till vägen och så gick multiremmen på Volvon!
Nu stog vi där med 2 trasiga bilar så någon skridskoåkning blev det inte och jag fick ta bussen till jobbet men min snälla syster kom med bilen och hämtade mig då jag slutade.
Det blev till att registrera svarta volvon som var avställd, sätta på vinterdäck på den och besiktiga på måndagmorgonen. Sen har vi kunnat åka med den några dagar men nu är röda volvon lagad. Skönt!
Otto och jag åkte upp till Svängbågen i torsdags och trots att det var vanlig vardag så var där många skrinnare.
Det var kallt och blåsigt och bet rejält i kinderna.
Vi åkte inte så långt då mitt knä gjorde sig påmint under turen men det blev ändå en bra tur.
Roligt också att på isen träffa vänner som man inte träffat på länge på grund av coronan. Nu fick vi i alla fall en trevlig pratstund där ute på Svängbågen
I lördags fick vi besök av Mazarin med matte och husse. Ja , Loffe och Karamelle var också med förstås.
Stackars Loffe hade ont av vattensvans men var ändå på bättringsvägen.
Vi fick en härlig promenad i det fina vädret och Mazarin och Märta hade så roligt ihop.
Så härligt det var att se Mazarin bli glad över att träffa oss, inte hade hon glömt oss inte!
Märta såg så liten ut bredvid Mazarin som både har mer päls och är lite mer rejäl, men, fina flickor båda två.
När vi gick på sjön stöp det igenom även där, väldigt blött på vissa håll och med tanke på hur det blev med Lussan för en vecka sen så blev jag lite orolig, framförallt för småtjejerna.
Det var dock inga problem för någon av hundarna. De rörde väl sig så mycket att de inte hann bli så kalla..
Inger bjöd på god kaka
Matsäcken smakar förträffligt
Tre fina flickor på rad väntar på något gott.
Mazarin, Märta och Lussan.
En som inte är så glad över kylan är Sessan. Hon är inte ute så mycket när det är kallt i vanliga fall men nu har hon varit mer stillsam. Vi märkte också för ett tag se att hon haltade men kunde inte hitta varifrån hon hade ont.
Det är en otroligt tålig katt. Man får klämma på henne överallt, böja och sträcka på benen och känna igenom men hon visade inte alls var hon hade ont.
Besök hos veterinären visade dock på artros i höftlederna.
Nu har hon ätit Onsior i nästan 2 veckor och även glukosamin och nu mår hon betydligt bättre...även om hon är inne mycket även nu. Jag tror dock att det blir bättre då det blir varmare.
Kanske blir det också så att hon alltid kommer att få stå på NSAID för att må bra.
Hur som helst så blev jag jätteglad när jag igår såg att hon fångat en mus. Då kändes det som att hon är på g!