...ungefär...
...men Chili hänger gladeligen med på våra promenader , fast...de är ju lite kortare nu än vad de brukar vara...
...och att stå för länge är jobbigt med tung mage..tar det för lång tid innan du fotar matte, ja, då sätter jag mig ner, säger Chili.
Chili har förberett sig bra genom att gräva en valpningsgrop ute under syrenerna...
...och den vill hon gärna "boa in sig i" ordentligt.
Idag har vi rakat bort pälsen på magen och Chili fick sig en schamponering.
Hon tackade för detta genom att gå ut och gräva lite till i sin grop...ja, det var den schamponeringen det!
Idag har det varit lite gråmulet men häromdagen var det desto finare.
Löven på träden börjar skifta färg men det har inte kommit så långt här som när man ser foton norrifrån.
Norrifrån ja...om det inte varit valpar på gång så hade vi varit i Funäsdalen nu.
Då hade vi hängt med på sennenhundklubbens fjällvandringsdagar där.
Det är kul att kunna följa dem via foton och livesändningar. De ser ut att ha det fantastiskt trevligt!
Enligt uppgift ska det vara ca 30 deltagare med lika många hundar.
Kanske blir det fjällvandring nästa år igen. I så fall kommer vi garanterat att vara med.
men nu är vi var hemma och visst är det fint här också...
Hur är det på hästfronten då?
Jo till hösten flyttade Tabben in i Nunnes box (det kommer nog alltid att heta Nunnes box).
Tabben är en trevlig kille på 13 år, irländsk sporthäst med det riktiga namnet Fortrock Cutetabs.
Han är konvalescent efter skador och kommer nog aldrig ut på tävlingsbanan igen men om det går som man hoppas, så kanske han håller för att bli en skogsmullehäst i alla fall. Man kan ju i alla fall hoppas!
Trevlig är han i alla fall och han har blivit bra kompis med Blixten.
Blixten ja...honom spänner jag framför vagnen och tar en tur med då och då. Igår var en sån dag. Blixten är verkligen rolig att köra. Man märker på honom att han trivs med den uppgiften.
Härligt! Kul!
Atlas fick lite glädjefnatt och gjorde lite rivstarter och brallade under en ridtur för ett tag sen. Svårt att få honom att förstå att han är för gammal för såna glädjeyttringar. Hur som helst...efter en sån brallning var han helt plötsligt halt. Det lättade redan under vägen hem men sen har han markerat lite när vi sprungit med honom. Svårt att avgöra om det är vä fram eller höger bak. Ingen svullnad, ingen värmeökning men han har inte gått riktigt rent. Hur som helst blev det vila för honom och sen promenader.
Nu visade han inget idag så jag följde med Eva och Panja på en lugn tur ut i skogen.
Han kändes helt ok , han var superpigg och ville springa mer än han fick....men...han var väldigt försiktig i nedförsbackarna så nånting känner han fortfarande av.
Vi fortsätter att ta det lugnt ett tag till så hoppas vi att det släpper.
För övrigt är jag bara hemma nu...inget jobb i väntan på Chilis valpar. Vi håller oss hemma omkring.
Arbetslös är man dock inte ändå...Det finns lite att göra på ridbanan då lite gräs slagit rot där under veckorna vi var borta i sommar, så lite jobb varje dag blir det med att rensa där. Det blir en stund eller mer ett par stunder varje dag...ryggen säger att , vi tar lite i taget. Men vad är lite ryggont, när man tänker på gårdagen?
Det var en sorgens dag igår. Då var ett gäng från akuten till kyrkan för att ta farväl av en fd arbetskamrat, en duktig, arbetsam sjuksköterska som alltid jobbade och slet och ställde upp där han behövdes.
Vi var många från akuten som var där. Det var så fint men ack så sorgligt. Och så ofattbart. Det är fel när man får ta avsked av någon som bara var 45 år. Så sorgligt!
Så ofattbart! Och så tufft för hans familj!
Det kändes ändå fint att ha varit där! Och vi fick en väldigt fin stund där i kyrkan.
Vila i frid Joel! Vi kommer aldrig att glömma dig!
Sådana här gånger tänker man på hur skört livet är, hur viktigt det är att ta vara på dagen och leva här och nu.
Ingen vet hur morgondagen ser ut!