Ja, då är vi redan inne i det nya året, år 2020. Alltid vid nyår brukar man blicka tillbaka till vad året gett och även se fram mot allt som kommer att hända nästa år.

Atlas kommer att fylla 25 år! Vi hoppas att han fortsätter vara lika pigg och glad även detta år. Hans kompis Nunne fyller 27 och visst får man lite funderingar ...vad som helst kan hända. Man får göra vad man kan för att de ska få må bra, ta hand om dem på bästa sätt.

Det gör man bland annat genom att anlita Ywonne från Hippofysica som får ta hand om och behandla om de har några ömheter.

Ywonne kommer regelbundet till Atlas och det gör honom så gott!

Här håller han nästan på att somna.

Blixten börjar också att bli gammal. 21 år, men det är väl inget på en shettis?! Idag har jag spänt honom för sulkyn för ett körpass. Vi har kört lite runt gården och på ridbanan, något som han tycker är jättekul.

Han blir också glad när barnen kommer för att rida på honom. Igår var Tuva här och tog honom på en tur i skogen.

Då och då tar Marie, Tyra och Pirelli med honom på en skogspromenad. Det uppskattas också förstås!

Ibland är han med som handhäst då jag rider Atlas. Förra veckan var första gången som han var med när Eva/Panja, Ewa/Nunne och jag/Atlas tog en tur.

Det gillade han minsann! Kul att få följa med de stooora hästarna!

I morse kom jag för att släppa ut hästarna vid 07.15...jag undrar hur länge de hade väntat på mig...man ser att både Pirelli och Atlas varit lite otåliga!

Nyårsafton var vi hemma. Det känns altid bäst att vara hemma och ha koll på hästarna när smällarna drar igång. Hästarna fick som vanligt gå in lite tidigare än vad de gör andra dagar, de fick extra hö att tugga på och det fylldes på senare på kvällen. Radion spelade musik. Fönster och dörrar stängdes för att stänga ute allt jobbigt ljud och ljus. Panja och Nunne var lite oroliga att ta in men sen var det ganska lugnt under kvällen. Klockan 01 stängde jag av radion, släckte lyset och sa godnatt.

Hundarna har inte hört några smällar på länge, i fjol var vi i Jämtland över nyår och där är det alltid lugnt och skönt.

Det var dock inga konstigheter för dem med alla fyrverkerier...man får tydligen smälla och leva rövare runt omkring utan att det gör något, inget att hetsa upp sig för sa Chili och Lussan.

Karina har gjort en så fin "kompisalmanacka" med många fina bilder på kompishundar. Alla dessa bilder får vi njuta av under hela år 2020.

När vi vänder upp det första bladet, januari, så ser vi bland annat Milla, en bild tagen för ett år sen i Jämtland. Älskade älskade Milla, så saknad!

Här ligger vi och har det tråkigt! Ja, tråkigt har det varit en tid för Chili. Koppelpromenader är inget som hon tycker är jättekul även om hon accepterar det.

Helst vill hon vara lös och springa fritt.

Av sin skada hon ådrog sig i början av december märks ingenting. Hon verkar inte ha ont och ingen synlig hälta så vi hoppas på positivt besked vid återbesöket längre fram i januari men...fram tills dess är det koppel som gäller.

Tyvärr blev hon dålig i magen efter 8 dagar med Metacam. Vet ej om hon fått i sig något ute eller om det var Metacamen som var orsaken till hennes diarré.

Hon blev snabbt bättre i magen, men har haft några återfall som vänt lika fort men...vi har inte vågat ge något annat än ris, fisk och dietfoder....därför har det varit svårt att aktivera henne inne också, man vill ju bjuda på något gott belöningsgodis. Nu kan vi ge fodret som belöning men i början reagerade hon om det blev för mycket av det också.

Så åt hon mycket snö i Jämtland, något som också kan ge diarré. Vi försökte hålla henne borta från alla godsaker men hon kan också ha fått i sig något som något av barnen kan ha tappat i samband med maten. Vi tyckte att vi höll koll men det går inte att vara med hela tiden.

Hur som helst så känns det som att magen är bra nu...många dagar har gott då magen varit ok...men vi vågar inte fresta på med något annat i mat eller godisväg ännu.Hon har i alla fall varit pigg och glad och hungrig hela tiden.

Snälla matte, hitta på något nu. Ja Lussan, i morgon, i morgon är det dags...då åker vi till LarsAhallen för årets första träning! Så kuuul!

Jag vill också med säger Chili som älskar att åka och träna men, tyvärr Chili, du får avstå några veckor till. Vi hoppas verkligen att benet ser bra ut vid återbesöket.

Sen hoppas vi detta år 2020 ska flyta på utan några sjukdomar eller skador.

Vi ser fram mot många roliga träningar och tävlingar både inom lydnad, rallylydnad och drag. Ja, vi hoppas på lite viltspår också.

I lydnaden ska Lussan och jag jobba in klass 1 och ge oss ut och prova den på tävingsplanen.

I rallylydnaden hoppas vi på 2 till godkända i avancerad klass,men det blir inte lätt.

Draget ska vi till att börja med försöka få till ett AP . Går det bra, om vi skulle klara det, fortsätter vi förstås att träna in klass 2. Hoppas kan man ju!

I viltspåret hoppas vi ge oss ut på öppenklass-spår med både Chili och Lussan.

Chili hoppas vi ska få 2 till godkända i mästarklassen i rally. Hon kan ju...sen måste matten göra rätt också...det funkar inte alltid men med gemensamma krafter kanske vi kan få till det, Chili och jag.

I lydnaden tränar vi in klass3 momenten för snart måste det bli en dag som allt funkar och vi får det godkända i klass 2. Samma där...hon kan men blir så överladdad och busig på tävling...ja, det där fort och fel ni vet.

Draget har vi nått vårt mål med,men då Chili fortfarande tycker att drag är bland det roligaste som finns så fortsätter vi med att träna och tävla i klass 4 och visst vore det roligt om hon lyckades få godkänt en gång till.

Ja många planer har vi...och det låter kanske mycket att hoppas på men det viktigaste är i alla fall att vi har roligt på vägen...och roligt det har vi. Både ussan och Chili blir överlyckliga när det är träning på gång.

I maj ska vi också åka på dragläger i Älvkarleby, en av årets höjdpunkter med hundarna, Det ser vi också fram emot förstås!

Helgerna, jul, nyår och även trettonhelgen har nu passerat och många har plockat undan sina julsaker. Jag vill dock njuta av dem ett tag till. Granen lyser så fint ute i gråvädret och belysningen i stallet är så fin.

Julsakerna inne vill jag också njuta av några dagar till. Jag har ju inte sett dem så många dagar eftersom vi var i Jämtland över själva julhelgen. Till helgen kanske de börjar plockas undan successivt, vi får se!