Sök
  • Ing-Marie Jonsson

Obeskrivlig tomhet


I förrgår var en tung dag då vår högt älskade Milla vandrade över regnbågsbron, 10 år och 9 månader gammal. Det går inte att beskriva hur tomt det känns. Vi saknar henne så det gör ont! Hon var fortfarande pigg i huvudet men de eländiga benen orkade inte riktigt.

Älskade älskade Milla, man kan inte fatta att du inte finns här hemma hos oss.

Såååå söt liten Milla!

Otroligt söt var du redan som liten!

Här är du instängd bakom kompostgallerier tillsammans med dina bröder Knutte och Kalle. Du syns här längst till höger...efter detta kort tog tog det inte lång tid tills du lärde dig att ta dig ut bakom näten. Om det inte gick att hoppa över, gick det bra att välta det eller kanske till och med trycka ihop det för...bakom galler ville du inte vara. Du ville alltid vara med!

Du och jag Milla,...och mamma Qurry bredvid

Underbart uttryck!

Vi har haft så mycket roligt ihop och mest av allt gillade du att dra. Du visade från början att det här med drag , det var din grej! Här en bild från början av vår träning, med skakelhjul på.

Efter mycket träning blev det så också tävling!

Lycka när plankan fungerar! Yes...du följde plankan ...hela vägen!

Otroligt glad och stolt var jag den dagen vi var i Lindome och du tog AP1

När du sen tog AP2 och vid samma tillfälle blev Klubbmästare, det var en oförglömdlig dag!

Likaså den dagen du tog arbetsprovschampionat i Gävle och då fick titeln SE(AP)CH.

Vi provade sen på den nya klass 4 också och du var sååå nära att klara den.

Alltid positiv och glad var du när du fick dra. Hela tiden såg du så glad ut och svansen viftade!

Med det här fotot gratulerades du i Sennnenbladet då du blivit "Årets arbetande hund", åter något att vara riktigt stolt över.

Även fast vi slutade att tävla fick du träna drag lite då och då och alltid visade du glädje över detta!

Lite utställningar har vi också varit på och de bästa bedömningarna kom efter att du blivit veteran

Två excellenta flickor

Här poserar du fint efter att ha blivit bästa veterantik i Byske

I juni i fjol var vi i Danmark på danska sennenspecialen och jag var så stolt över dig då du sprang så fint och med sån glädje, 10 år gammal. "Bra rörelser för åldern" stod det i kritiken.

Det firade vi med att gå till fotografen för att få dig förevigad på bild från utställningen

Vi har också tävlat lite lydnad och den här gången i Södertälje var jag extra stolt över dig. Domaren var exalterad över hur mycket fart det kunde vara i en berner och vid just den här tävlingen var du alldeles extra duktig och vi hamnade överst på pallen, vi slog både rottis och schäfer.

Vi har också tävlat en del rallylydnad men...den där frestelsen var alltid så svår att gå förbi...utan att norpa åt sig leksaken som fanns där. Jag undrar hur många gånger du gått så fint fram till frestelsen men sen inte kunnat låta bli leksaken, norpat den snabbt och med bus i ögonen sprungit iväg med den! Så glad och busig !

Lite viltspår har vi också provat på och det tyckte du också var kul! Jag glömmer dock inte den gång som du, utan att jag märkte det, tuggade av benet på rådjursskanken och svalde klöven. Jag stod där med ett snöre i handen, ett snöre som hade andra änden i klöven som du just hade svalt. Resten av benet låg kvar på marken. Som väl var gick det bra men efter den gången var det slut med rådjursklövar för din del, det fick bli älgklöv då du skulle gå viltspår.

Att simma är något som du alltid har tyckt om. När vi var i Jämtland kunde du smita ner till sjön, alldeles själv, bara för att det var så skönt att simma.Här tar du i somras en simtur med Lussan som sällskap och för en gångs skull bredvid dig. Hon ville ofta ta latmanssimmet, lägga frambenen på din rygg och bara åka med, men aldrig sa du ifrån. Det var vi som fick ta bort Lussan!

Simträning i bassäng var något vi gjorde regelbundet!

Här badar du och jag en sen kväll i somras, alldeles själva, bara du och jag!

Mot våra barnbarn har du alltid varit helt fantastisk! Och visst kunde det ge utdelning om man höll sig nära, det lärde du dig snabbt!

Jag glömmer ej heller då Adrian var liten och sov i vagn här ute på gården, hur du la dig bredvid vagnen för att vakta honom och lämnade inte vagnen förrän han vaknat och jag tagit hand om honom.

Att ha barn som last i vagnen har du alltid tyckt varit extra kul

Tillsammans med Adrian i Jämtland

Tillsammans med Adrian här hemma. Från Vera har du fått fina pussar då hon försiktigt lagt handen på din nos och böjt sig fram för att ge en puss på nosen. Dessa fina pussar har du alltid tagit emot med lugn och jag tror faktiskt att du tyckte det var mysigt!

I april i fjol fyllde du 10 år, en stor dag att fira. Vi hoppades få fira många fler födelsedagar med dig men denna blev den sista!

Firandet fortsatte med glass...så gott så gott!

Du fick också vara med om att huset fylldes med valpar och du tog det så försiktigt med dem. När de blev större kunde du till och med leka lite med dem...innan de blev för stora, då gick du helst ut utanför staketet när de röjde runt på tomten.

Lite spännande var det att smyga in och titta i valplådan

Lussan blev kvar här hemma och för henne blev du en stor trygghet. Hon ville gärna ligga hos dig, sökte sig ofta till din närhet

Lussan och du kopplar av på nyårsafton

Vi är otroligt glada för våra 3 veckor i vårt älskade Jämtland, där vi var tillsammans hela tiden och du mådde så bra. Trots att benen var svaga kunde du röra dig bra och klev runt i snön utan större problem.

Härligt att ligga ute i snön och tugga på ben

Trots att benen var svaga blev man ofta mött av dig i full galopp

Lite blandade bilder av dig kommer här, världens bästa älskade Milla

Fin bild av dig tagen i Skagen

Den här bron har vi ofta gått på under våra promenader i Jämtland

På stranden i Danmark

I Norge i fjol

På utflykt med din älskade husse

Att få följa med ut i skogen då matte red hästen Atlas, tyckte du alltid var kul, och tävlade gärna i galoppsträckorna!

På promenad i Tiveden, en tuff promenad som du klarade bra trots att det inte var så länge sen du opererade ditt andra korsband. Det första skadade du då du var 8 år gammal och vi funderade fram och tillbaka hur man skulle göra. Många tyckte nog att du var lite för gammal för en operation men du opererades och kom igång otroligt snabbt vilket imponerade på många. När sen det var dags för nästa korsband var du nästan 9 år och även det gick väldigt bra. Det har nu gått 2 år sen sista operationen, 2 år som du mått väldigt bra och hängt med på det mesta. Det är först sedan i höstas som de eländiga benen börjat stoppa en del aktiviteter

En hund som tävlat mycket vet att man ska ställa upp för fotografering efter prisutdelningen. När vi fotade Chili efter en bra tävling så kom du fram och ville också bli fotograferad...som du blivit så många gånger vid sådana tillfällen och naturligtvis är du värd att fotograferas, även om du inte tävlat.

Så klok och duktig hund du är Milla. Du kände , när vi fick ta ut hundburen för att få fram reservdäcket, då är det smart att sätta sig bakom grindarna så man inte blir kvarglömd. Älskade älskade vän.

Här väntar du på husse, din älskade husse...kommer han snart tro!

Här en underbar bild på dig då du var ca 5 år gammal på språng uti en fin maskrosäng

Den här bilden tog jag på dig när du alltför tidigt efter korsbandsoperation helt plötsligt fick för dig att hoppa upp på en sten. Jag höll på att få hjärtat i halsgropen då jag såg dig hoppa men sen var jag bara tvungen att ta ett foto, du var så fin där på stenen, under tiden som jag sa "stilla, stilla" och sen hjälpte dig ner

Åh, älskade vän, vad du är saknad!

Skagen kommer aldrig att bli sig likt utan dig

Milla, vår fina tjej, här poserar du på klippor i Smögen

När familjen utökades med lilla Chili fick du utstå mycket. Dina öron var ständigt blodfyllda efter Chilis attacker. Ofta fick du ha öronskydd för att skydda öronen. Efter alla Chilis bett var dina öron lite kortare och hopskrynklade. Du var alltför tålmodig med Chili.

Världens bästa "storasyster" och kusin var du. Chili kunde inte haft en bättre förebild och läromästare

För några dagar sen fick vi besök av Chilis valp Luva och fortfarande med pondus visade du vart skåpet ska stå.

Trots en jobbig natt där vi insåg att det inte går längre var din blick klar...och mat , ja det åt du in i det sista. Hjortstek smakade väldigt bra!

Vem kan tro att denna pigga tjej är nästan 11 år och har ben som gör att hon har svårigheter att gå?

Älskade älskade Milla, jag har svårt att förstå hur vi ska klara oss utan dig. Jag undrar hur länge tårarna ska tränga fram bara man nämner ditt namn.

Du har varit en fantastisk hund Milla, älskvärd, tålig, glad och världens bästa vän. Hoppas du träffat på mamma Qurry och att dina ben bär bättre där uppe i hundarnas himmel.

Tack Milla , för allt du gett oss! Det är såå tomt här hemma, tomt för oss alla! Hjärtat är nära att brista av saknad! Älskade älskade vän,tack för allt! Din matte och husse saknar dig så det gör ont! Även Chili och Lussan visar på att det är något som inte stämmer här hemma...du är så saknad, av oss alla!


343 visningar

© 2023 by NOMAD ON THE ROAD. Proudly created with Wix.com

  • b-facebook
  • Twitter Round
  • Instagram Black Round