Valparna är nu 18 dagar gamla och fortfarande är det mest mat och sova som gäller men
de har börjat så smått att intressera sig för och leka med varandra, biter och slår lite lekfullt med tassarna
det har också hörts lite andra ljud, i alla fall gul hane och orange tik har försökt sig på något som liknar skall.
Idag försökte vi oss på lite enskild fotografering och tänkte först att de skulle sitta fint på ett fårskinn. Detta fårskinn ligger dock Chili ofta på så det luktade nog för mycket mamma för det blev full fart på valparna, inte en chans att få några foton på valpar som rörde sig hela tiden.
Vi bytte underlag och så höll jag i var och en för att få dem någotsånär stilla.

Blå hane

Gul hane

Turkos hane

Lila hane

Orange tik

Röd tik


Det är underbart att bara sitta och studera valparna och väldigt ofta kommer små ögonblick man skulle velat fånga på bild men då måste man vara snabb med kameran...hela tiden ha kameran redo för innan man hinner blinka så är detta ögonblick förbi.
Hur som helst , helt underbart att bara sitta och njuta av det fina man ser, och man kan bli kvar där hur länge som helst.
Men då man har andra djur som behöver aktivering så måste man slita sig ibland.
Idag i värsta regnet gav jag mig ut på en liten ridtur och hade Blixten med på lina.
Eva och Panja sällskapade.
Atlas var superpigg och jag kände att det är bra att det regnar så det inte är så mycket folk ute. Då kan han få springa av sig i en galopp på hemvägen.
Jag hann dock inte mer än tänka det... vi kommer i en lugn trav när Atlas nog tyckte Blixten började komma för långt fram. Han böjde sig bakåt för att gnabbas med Blixten , för att tala om att inte han skulle få gå om. Då plötsligt bara Atlas stupar under mig.
Om han snubblade eller om han halkade i leran vet jag inte men han hamnade på backen med höger ben otäckt under sig och kunde inte vika fram det.
Jag trodde först att det var brutet. Jag försökte att hjälpa honom men han lägger sig ner alldeles stilla på sidan med även huvudet ner i backen. Det kändes som att han gav upp.
Och han låg så ...alldeles stilla...ganska lång stund.
Fy, vad han skrämde mig. Mycket for igenom mitt huvud. Alltför färskt har jag olyckan med Nunne i huvudet.
Då helt plötsligt tar Atlas sats och reser sig upp. Han går sen utan problem hemåt, ingen tillstymmelse till hälta.
Kanske behövde han bara vila för att hämta kraft för att ta sig upp. En ung häst kanske rest sig upp direkt. En ung häst kanske fått tillbaka balansen och aldrig fallit...
Trots allt tycks det gått bra. Atlas blev nog mest chockad men...man blir påmind om att han är gammal och det gör ont i hjärtat när man tänker på vad det innebär.
Comments