Spännande hemresa. Ja den blev onödigt spännande!
Vårt första mål i Tyskland var Neuschwanstein, ett fantastiskt slott som Disney hade som mall så han skrev Törnrosa.
När vi på torsdagskvällen var framme på campingen Öschlesee och skulle beställa biljetter för att få se slottet fanns inga biljetter förrän tidigast till tisdagen.
Vi läste dock att om man var på plats kl.8 när man öppnade så skulle man eventuellt kunna få en chans att köpa biljetter.
Vi gick upp tidigt på morgonen och var på plats 7.30 och då var det redan kö på 25 personer före oss men vi fick våra biljetter.
Sen började vandringen uppför den långa branta backen upp till slottet.
Utsikt mot ett annat av Ludwig II:s slott.
Häftig bro högt upp mellan bergen.
Jag gick bara ut till knappt mitten av bron innan jag vände men Otto gick fram och tillbaka över bron. För mig kändes det lite väl läskigt.
Flera hästekipage drog besökare uppför den branta backen men även om de är starka så kändes det bra att se att de hade motor på vagnen som hjälpte till för att underlätta för dem. Här två fina Percheronhästar.
Märta poserar fint nedanför slottet.
Då vi varit uppe tidigt stannade vi efter vägen och vilade innan vi skulle fortsätta vår resa.
När vi skulle åka hörde Otto ett ljud från bilen, ett ljud han inte gillade.
Det visade sig att servopumpen slitits loss från sitt fäste och infästningen åkt snett och remmen därav slitits av. Ni var vi utan servo och ingen rem som laddade batteriet. Vi blev kvar på macken över natten. Letade butiker som sålde bilreservdelar.
Lördag morgon köpte vi nytt batteri så vi hade något mer att byta med utefter vägen. Vi planerade uppsöka bilverkstad på måndagen men ville försöka ta oss hemåt så långt som möjligt tills dess.
Vi kom omkring 30 mil med 2 batteribyten utefter autobahn. Sen var vi tvungna att hitta campingplats där vi kunde övernatta och ladda batterierna.
Utanför butiken med reservdelar.
Framme på camping Bergesruh utanför Nurnberg.
Fina promenadvägar vid campingen.
När jag skulle ta ut pengar för att ha kontanter till bilverkstaden så blev jag av med mitt bankomatkort. Kortet slukades av någon anledning in i automaten. Nu var det nervöst också med ett bankomat mindre. Jag ringde direkt i bilen och spärrade mitt kort och beställde ett nytt tills vi kom hem.
Nu fortsatte färden med tre batteribyten på Autobahn fram tills vi nådde camping Am Auensee. Där blev vi kvar över natten för att ladda batterierna igen.
Det var fint att gå med hundarna runt den lilla sjön.
När vi gått en tur runt sjön kom en hund farande och gick fullkomligt till attack mot Lussan. Jag fattar inte hur hon klarade sig utan skador! Och att ingen av hundarna svarade den arga hunden! De var nog lika chockade som vi. Otto lyckades få tag i handtaget som hunden hade i sin sele och lyckades med oanade krafter få bort den lite från Lussan och hussen kom så rusande och tog sin hund.
Det var riktigt otäckt och vi var nog alla lite chockade efter händelsen. Och när vi gått igenom Lussan utan att hitta några bett så var vi oerhört glada men förvånade att hon ändå klarade sig så bra ur detta.
Mat vid campingens restaurang. Märta är också hungrig.
Måndag morgon nådde vi fram till en verkstad och vi hade stora förhoppningar om att bilen skulle kunna lagas. Tyvärr var felet större än vi trott. Det behövdes reservdelar som vi skulle få vänta flera dagar på.
Vi bestämde då att köpa ett batteri till för att försöka fortsätta färden hemåt.
Nästa övernattning och batteriladdning blev på Wohnmobilstellplatz Alt Daber.
Vi hade då beslutat att istället för färja Puttgarden -Rödby ta Rostock-Gedser. Det skulle spara några mil.
Vid ställplatsen fanns en fin lilleputtstad. Den var dock stängd så vi fick beundra den genom staketet.
Efter morgonpromenaden fortsatte vi till Rostock. Vi var tvungna att byta batteri när vi stod och väntade på att få köra på färjan. Som väl var så verkade det inte vara någon som såg det...kanske hade de inte velat få oss med på färjan då.
Resan över skulle ta mindre än 2 timmar. Det var mycket folk och mycket bilar och många hundar. Vi tyckte att hundarna skulle ha det bättre i husvagnen.
I godan ro sitter vi på däck och fikar men...
när vi når Gedser och kommer ner på bildäck möts vi av Lussan. Vi inser att Märta måste fått upp husvagnsdörren. Var var nu Märta,? Chili låg kvar i husvagnen. Paniken stiger och jag springer runt bland bilar och stoora långtradare, ropar och ropar. Personalen har som väl är koll på att hundar finns lösa på däck och släpper inte av några bilar. Så plötsligt kommer hon där och strosar lugnt mellan långtradarna. Får syn på mig...inget Märtastuds och hopp, hon bara ser ut att säga..."Jasså där är du, jag har letat, nu går vi till bilen"! Det var en pärs må jag säga!!! Personalen får reda på att hundarna nu är omhändertagna och alla får åka av färjan.
Nära färjeläget stämde vi träff med min arbetskamrat Ariann som av en händelse råkade vara just i närheten samma dag. Det var så mysigt att träffas och ta en fika ihop innan vi åkte vidare.
Sen blev det vila, promenad och batteribyte några timmar på ställplats Tureby i Oksholmlund. Vi fortsatte sen vidare och nervöst var det att åka över Öresundsbron men vi klarade den utan att behöva stanna för att byta batteri. Nu kändes det skönt att komma över på svensk mark. Skulle vi inte kunna fortsätta hem med bilen så går ändå allt lättare när man är på hemmaplan.
Vi övernattade sen på Öresunds golfklubbs ställplats.
I Ljungby laddade vi batterier hos en man som hade ställplatser, gårdsbutik och loppmarknad på Fridtuna gård.
Nästa stopp blev Ödeshögs på skidklubb. Det fanns fina promenadvägar men alla myggor gjorde att man knappt ville vistas utomhus .
Efter några timmars laddning av batterier fortsatte sen färden och hemåt och helt otroligt! Vi tog oss ända till Folkets hus i Åby tills vi fick byta till det sista batteriet.
Vi tog oss hem, utan servo på bilen med många batteribyten längs trafikerade vägar.
Det blev en äventyrlig hemresa . Trötta var vi men ändå nöjda över att vi ändå klarade det.
Commentaires