Varje torsdag åker vi till Norsholm för hundarnas simning.
Nu har vi inte varit på flera veckor då vi varit i Jämtland men i torsdags var det dags igen.
Här har Chili precis hoppat i och Lussan är klar med simningen. Hon hoppade direkt upp för att bli duschad, men då inte matten kom så hoppade hon ner igen.
Märta har varit med dit en gång för att bekanta sig med miljön men ej fått simma ännu.
I torsdags blev debuten...det var väl ingen höjdare precis, mycket plaskande blev det men får hon komma i bassängen en gång i veckan så ska hon nog ha vant sig snart.
Mamma Chili ligger lite före...
Lussan undrar hur det går för Märta..
Men...inte jättekul var det, tyckte Märta.
Simningen följs ju dessutom av dusch och sen ska det fönas.
Fönen har hon ju testat förut och det går bättre för var gång.
Igår söndag, ja då var det dags att börja valpkurs, något som i alla fall jag sett fram emot. Märta visste ju inte vad det handlade om.
Fulla av förväntan packar vi in oss i bilen.
När jag kommer fram till den stora rondellen som ligger mitt emellan 2 köpcentra och ska växla ner för att åka genom rondellen går kopplingen sönder. Det blir tvärstopp mitt fram vid rondellen med bilar överallt. Jag känner att det inte går att växla, växelspaken helt fast. Fullt av bilar överallt! Det verkar vara det roligaste i världen att tillbringa söndagen med shopping. Hur som helst...varningsblinkers på, ut med varningstriangel och jag ringer Otto som lovar att komma. Samtidigt funderar jag, hur ska vi kunna dra bilen när det ej går att lägga ur växeln? Hur ska vi kunna koppla på bilen framför min för att dra. Han kan ju inte ställa sig som ett stopp mitt i rondellen.
Det tar ganska lång tid till Otto kommer...det var ju många bilar i kö så det tog tid att ta sig fram. Under tiden hann jag förundra mig över hur folk beter sig...kör ut i min fil precis vid varningstriangeln. Trots att den står där försöker de ta den filen framåt för att pressa sig in längre fram. Dock blev jag glad över alla som stannade och erbjöd hjälp, ja, det var faktiskt en hel del. Men, jag tackade för erbjudandet då jag väntade på Otto. Jag går i och ur bilen flera gånger för att testa att lägga ur växeln och till slut får jag i friläget!
Yes! Då kommer Sigge och Jeanette , som jag känner . Jag blev så glad att se dem! Sigge hjälpte mig att skjuta bilen bakåt och åt sidan så det blev plats för Otto då han kom. Sen när Otto var framme visade det sig att vi måste ta fram en krok att skruva i fram för att få dit bogserlinan. Kroken låg i bagagerummet , ner i luckan som är under hundburen, under reservhjulet. Ja, det blev att flytta över Märta till den andra bilen där hon lägger sig till ro och fortsätter att slappa. Så himla skönt att hon är så lugn och sansad i bilen...och även nu fast det var mycket stohej runt omkring.
Nu fortsatte jobbet att få dit bogserlina och även nu var det glädjande att fler stannade till och erbjöd hjälp. Även om vi klarade oss själva nu så blir man så glad över dessa vänliga människor!
När vi fått fast linan blev det bogsering hem och sen fortsatte Märta och jag iväg till kursen. Då var det bara 30 minuter kvar. Jössenam..vad har jag blivit inkastad i sa Märta, som fick börja jobba samtidigt som det dök upp hundar lite här och var. Låt henne titta lite sa Ingela , hon har ju inte mer än landat här...sen jobbade vi på så gott vi kunde och den där Ingela, sa Märta...hon verkar vara en trevlig människa och godsaker har hon i fickan...henne ska jag nog hålla koll på.
Kul i alla fall att vi hann dit en liten stund så hon fick bekanta sig lite med miljön. Nu får vi längta till nästa gång.
I onsdags var Lussan och jag på träningen. Så himla kul att komma igång igen, och så himla kul att träffa träningskompisarna. Det var länge sen nu.
Lussan var också glad att komma igång. Hon var glad och jätteduktig! Så kul!
Nu får vi jobba på vår läxa till nästa gång.
Vi ser också fram emot våren och att komma igång med dragträningen.
Igår inventerade jag mina selar...och jag har några stycken i olika storlekar
Förutom dessa har jag 2 selar i Jämtland och1 är utlånad.
Det finns möjlighet för många att komma och prova på.
Prova på fick Märta göra, prova på att ha selen på...och det var ju inget konstigt alls!
Något annat jag pysslat med sista veckan är lagning av Biabeddar. Chili bäddar mycket och river då sönder själva plattan på överdraget. Så har vi haft valpar som kissat i bäddarna och då överdraget är trasigt blir ju även själva skumgummidelen illaluktande och allmänt äcklig.
Innan vi åkte till Jämtland tvättade jag alla bäddar. Så fick de stå och torka tills vi kom hem. Det tar lång tid att torka skumgummi.
Nu köpte jag material och bytte ut mittendelen av överdragen.
Samtidigt tog jag en annan typ av bädd som hundarna har i Jämtland, tvättade den och sydde sen ny mittdel på överdraget även till den.
Nu ska bara innandelen torka också innan den bädden är redo att användas.
Så gjorde jag detsamma med bädden/underlaget hundarna har i bilen.
Jag känner mig så nöjd, så nöjd.
Nya överdrag kostar en del . Nu håller bäddarna ett tag till med bara en bråkdel av kostnaden. Visserligen inte lika snyggt men vi har ju alltid fleeceöverdrag på bäddarna så man störs inte av att det är olika färger.
Våra hundar har alltid älskat sina biabeddar och även om det är bra hållbarhet på dem så har vi avverkat några under årens lopp.
Nu när jag varit i färd med att tvätta och laga bäddarna så har vi bara haft en bädd framme, den enda som jag trodde var hel.
I den har Chili legat för det mesta. Hon har sett så trött och däven ut där i bädden så vi trodde ett tag att hon kanske var sjuk men kände att hon är ju superpigg då vi är ute, så det kan inte stämma.
Sen fick vi se hur hon fintade Lussan, om Lussan lagt sig i bädden, låtsades att hon ville ut och när vi öppnade dörren och Lussan sprang ut, skyndade sig Chili till bädden och la sig där...att hon legat mycket i bädden förstod vi sen att det var för att hon ville vakta den och ha den för sig själv.
Finns det bara en bädd framme så måste man ju se till att ingen annan tar den. Vi såg flera gånger hur hon lurade bort Lussan för att själv få tillgång till bädden. Smart är hon minsann.
Ja, den bädden ja...det är den nyaste och jag var helt övertygad om att den var hel...tills jag tog bort överdraget och hittade en reva. På den bädden lagade jag bara revan.
Det var en kontrast att komma hem till Åby från det snötäckta Ismundsundet. Visserligen var det lite vitt på backen då vi kom hem men det förbyttes snart till rena blankisen. Jobbigt för både djur och människor.
Alla måste dock röra på sig så det är bara att brodda på och försöka ge sig ut så gott det går.
För Blixten blev det lite tomt igår. Hans kompis sen ett halvår tillbaka skulle ut på foder och...
...flyttade då iväg till ett annat stall
Lite synd om Blixten är det allt!
Nu kommer det förhoppningsvis en ny häst om ett par veckor. Vi får se hur vi löser allt då...kanske kan den och även Blixten gå med Panja och Atlas...vi får se hur det funkar.
Comments