Sök
  • Ing-Marie Jonsson

Otroligt stolt över mina reskamrater


Idag skulle jag och hundarna ta tåget hem till Åby från Jämtland. Jag visste att det skulle vara 3 byten och att bytet i Stockholm skulle bli bökigt men det blir nog inga större problem, tänkte jag.

Chili har tidigare åkt tåg men för Lussan var det första gången.

Vi klev på i Gällö och hundarna slappnade snart av och gjorde sig hemmastadda i kupén.

Snart var vi framme i Sundsvall för det första bytet...inga problem...bara att byta perrong och så kissa lite i gräset vi passerade.

Även på nästa tåg gjorde de sig snabbt hemmastadda, lugnt var det i kupén trots 6 hundar.

I Stockholm håller man på med spårarbete så man kan inte byta tåg på centralen utan får ta pendeln till Flemmingsberg för att sen gå på tåget vidare söderut.

I Stockholn skulle man följa en gul linje till pendeltågsstationen.Vi följde denna linje, mycket folk på centralen, dörrar som öppnas och stängs hela tiden men hundarna var hur coola som helst.

Väl nere hos spärrvakten får jag till svar att det inte var den stationen jag skulle gå på vid utan skulle få gå tillbaka till centralen och hitta vägen till platsen där jag skulle gå på...Snabbt tillbaka...rädd att missa tåget...men inser snart att jag måste ha gått rätt...spärrvakten måste ha gett fel info. Träffar några trevliga grabbar som talar om för mig hur jag ska gå...ner till samma spärrvakt för vilken jag talar om att jag visst ska den vägen.

Jaha,säger han...jag trodde du skulle till Sundsvall!!!!

Nu hade jag ingen lust att springa mer i långa trappor med hundarna...det blev att ta hiss x flera, hissar med glasdörrar så man såg maskineriet och massa annat samtidigt som man åkte. Väldigt spännande för lilla Lussan.

Jag går sen på pendeln där det är tillåtet med hund men...det finns ju ingen plats att vara på med sina hundar. Vi får stå mitt i , där dörrar öppnas och stängs, folk springer av och på och vissa lite irriterade av att hundarna var i vägen. Nåja ...vissa klappade dem på huvudet också...och berömde dem då de var så duktiga.

Pendeln tog oss fram till Flemmingsberg. Rösten i tåget säger att ska man vidare med regionaltåg så ska man byta perrong. Vi bytte perrong...tomt på perrongen , jag passade på att utfodra hundarna.

Efter en stund kommer en som jobbade på stationen ut och frågar vart jag ska, då denna perrong endast var för inkommande tåg. Den för avgående tåg var på andra sidan pendeltågsperrongen...upp igen med hiss...passera förbi massa butiker...ner med hiss igen och nu var vi på rätt perrong.

Tyvärr var platsen för oss på detta tåg alldeles för trång för att ha två hundar på golvet framför. Jag la ut en handduk på det ena sätet så Lussan fick hoppa uppdär. Sen mådde hon gått av att ligga och mysa med framdelen i mitt knä, fortsatta resan mot Norrköping.

Lugna fina hundar som slappar i tåget.

Väl framme i Norrköping hann vi med en liten promenad innan det var dags för bussen till Åby

Gott om plats på bussen och svalt och skönt på golvet.

Väl framme vid vår hållplats hade vi sen knappt 2 kilometers promenad hem till oss.

Skönt att få röra på sig tyckte nog hundarna, fast...i virrvarret i Stockholm hade de minsann fått springa mycket hit och dit.

Nu är vi trötta och jag sitter här med en kopp kaffe, redo att snart göra kväller.

Hur som helst...otroligt stolt är jag över tjejerna som klarade detta äventyr så jättebra.

V


161 visningar

© 2023 by NOMAD ON THE ROAD. Proudly created with Wix.com

  • b-facebook
  • Twitter Round
  • Instagram Black Round