top of page
Sök

Gamlingarna Atlas och Nunne, bästa kompisar

Skribentens bild: Ing-Marie JonssonIng-Marie Jonsson

Ja Atlas och Nunne har varit kompisar från första stund. Jag minns när Nunne var i Ekhagen på sommarbete och jag kom dit med Atlas. Atlas hade stått på Grimstad och Nunne på Skogslotten och nu skulle de gå på samma sommarbete. Jag släppte Atlas, och Nunne och han fann varandra på en gång. Det var så härligt att se! Efter detta har de varit oskiljaktiga.

De är som två bröder som kan kivas och gnabbas på skoj men håller ihop då det gäller. När vi rider ut på tur kompletterar de varandra bra då de är rädda för olika saker och därför växlar de med vem som ska ta täten. Det där sker så enkelt...helt utan problem...de stöttar och peppar varandra.

När vi åkt och tränat och de hamnat i varsin "fålla" då vi fikat ...ja då har det blivit problem...framförallt Nunne vill hoppa in till Atlas så det var bättre att ha dem i samma fålla.

De gnäggar efter varandra om vi åkt iväg med transporterna och hamnat en bit ifrån varandra, blir inte lugna förrän de är tillsammans igen.

Här ett foto från långritten i Enköping , en ritt som arrangerades till förmån för cancerfonden.

Hemma väntar de på varandra vid staketet om den ena är ute på vift.

Ja...listan kan göras lång...listan på saker som visar att de gillar varandra. Kompisar har de varit i 19 år men nu börjar de bli gamla Atlas snart 24 år och Nunne snart 26. Ja gamla till åldern kanske men inte i huvudet minsann, pigga och glada och ut på ridturerna vill de gärna springa fort men...framförallt Nunne har börjat bli lite snubblig och han har också visat på att det börjar vara lite svårare att resa sig då han legat ner.

Igår då jag tog in hästarna ryckte Nunne till då han såg en ny farlig snögubbe , halkade omkull och sen var det svårt att kliva upp. jag hann att tänka mycket innan Nunne var på benen igen.

När jag berättade det i stallet så berättade Eva en sak som gjorde mig väldigt rörd. För ett par dagar sedan då hon släppte ut hästarna så rullade de sig alla tre. Panja reste sig upp, så också Atlas men Nunne hade svårt att komma upp. Då gick Atlas fram till sin kompis och puffade på honom , för att hjälpa honom att ta sig upp, vilket också lyckades. Underbara hästar...goaste vänner som ställer upp på varandra!

Jag minns då för ett par år sen när Nunne föll bakåt i en backe och jag måste här dela med mig av inlägget jag skrev då...och då jag tänker tillbaka minns jag med tårar i ögonen hur Atlas som jag lämnat upp i backen då jag gick för att hjälpa Ewa att komma loss,gick sakta ner mot Nunne...ställde sig en liten bit från och bara tittade och såg så ledsen ut...alldeles stilla stod han och tittade oroligt på sin kompis som inte kom upp. Att han var orolig för sin vän, var inte svårt att se.

facebookinlägg från augusti 2016

Vilken dag! När all chock lagt sig känner man ändå tacksamhet att det ändå gick så bra. När jag tänker på hur det kunnat sluta, när jag ser Nunne tappa balansen och ramla bakåt med Ewa på ryggen och jag först trodde att Ewa hamnade under. Jag hann tänka mycket innan det stod klart för mig att hon hamnade under men bara med ena benet. Efter visst kämpande lyckades hon komma loss, men vi var hela tiden oroliga att Nunne skulle tippa mer bakåt så att Ewa skulle hamna mer under hästen. Nunne som låg fast mellan stora stenar med huvudet nedåt och magen i vädret, kunde inte ta sig upp. först var han helt paralyserad, sen gjorde han några försök men fick inte fäste någonstans. Efter att ha kämpat med honom ett tag inser vi att vi behövde hjälp så det blev att ringa 112. Otto fick möta upp räddningstjänsten som var snabbt på plats men i samma ögonblick som de kom fick Nunne oanade krafter och lyckades ta sig upp. Det som kunde gått hur illa som helst slutade med för Nunne allmän mörbultning och diverse skrapsår, för Ewa med ett tramp på vaden då han kastade sig upp och en klämd tumme, för mig med en spark på underbenet vid ett av Nunnes försök att komma upp. Atlas som såg sin bästa vän ligga där på marken insåg också allvaret, det kändes tydligt. När allt var över och väl inne i stallet blev han så trött så trött. Jag är säker på att han var orolig för Nunne och nu kände han som vi alla...luften gick ur oss.


73 visningar0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla
Nisse Nos

Nisse Nos

© 2023 by NOMAD ON THE ROAD. Proudly created with Wix.com

  • b-facebook
  • Twitter Round
  • Instagram Black Round
bottom of page