För ett bra tag sen bestämde vi att vi tillsammans med Helene och Molle skulle åka iväg till Ulricehamn och tävla rallylydnad. Lussan anmäldes till förra lördagens 2 nybörjarklasser och Chili och Molle till söndagens mästarklasser och boende bokades.

När tävlingshelgen närmade sig så löpte både Chili och Lussan. Jag undrar hur många tävlingar som mina tjejer varit anmälda till som de löper. Inte de bästa förutsättningarna för en lyckad tävling!

Dessutom var det många anmälda till mästarklasserna så både Molle och Chili kom bara med i varsin klass. Det är lite jobbigt system det här med bortlottningar. Jag vet en tjej som sista dagen för anmälan anmälde båda sina hundar och båda kom med i båda klasserna och Helene och jag hade anmält tidigt och blev bortlottade i varsin klass!

Molle och Chili stod kvar som reserver och Molle hade tur och kom med även i den andra klassen men vi som stod som 21:a reserv fick bara tävla en klass.

Det känns så trist då andra klassen ofta brukar gå bättre eftersom Chili behöver en start för att "ladda ur".

Hur som helst...Helene och Molle kom hit fredag förmiddag och då åkte vi till Lars-a-hallen som vi bokat för lite träning. Chili var så laddad, sååå laddad så jag blev lite nervös för tävlingen.

Vi begav oss sen ner mot Ulricehamn. Vägen blev lång på grund av olycka och vägarbeten. Lååång omväg fick vi ta.

Vi checkade in på vandrarhemmet och tog lite gulaschsoppa innan det blev hundpromenad och vi gjorde tidig kväll.

Lördag morgon skulle Lussan vara på plats kl. 07.15. Sen blev det väntan väntan väntan, då hon skulle gå sist i båda sina klasser. Otto passade på att åka till skidspåren för en tur men Helene och Molle var med på plats för att heja på oss.

Båda nybörjarbanorna såg väldigt svåra ut för att vara nybörjare. Den ena klassen fanns det inget normalt tempo i, bara spring eller långsamt. Den andra var det också mycket spring och långsamt men en kort bit normalt.

Det kändes svårt och Helene menade "klarar ni någon av dessa banor så är det en bedrift"

Hur gick det då? Jo den första banan kände jag mig väldigt nöjd med men Lussan nosade en del och där hamnade vi 1 poäng ifrån godkänt...på 69 poäng.

Nästa bana, den med bara spring och långsamt...kändes väldigt bra och där fick vi ihop 81 poäng. Det var Lussans tredje godkända i nybärjarklass och kan nu genom detta titulera sig RLD N före namnet. Alla tävlingar är gjorda under löp!

Nöjda lämnade vi tävlingen och åkte till vandrarhemmet för lite lätt lunch och slappade innan vi gick till Thairestaurangen som låg intill för lite mat.

Otto och jag åt Mongolian barbeque och Helene tog friterad kyckling...och det var en portion som såg ut att räcka till fler.

Söndag förmiddag tog vi det sen lite lugnt. Vi skulle inte vara på tävlingen förrän kl.12. Otto passade på att ta en förmiddagstur på skidorna.

Sen dags för tävling...det var rörigt på platsen och jag hoppades länge att vi skulle få tävla 2 klasser men inte då...

Vi fick vänta och vänta för att köra vår bana och det blev runt 18 på kvällen.

Helene och Molle körde första banan och där landade de på 68 poäng.

Så var det dags för den andra banan...det såg så himla fint ut så både Otto och jag kände att...blir hon inte godkänd här så är det något fel men...visst fick de godkänt...deras första cert...92 poäng. Så jättekul! Jätteduktiga! Molle som varit lika taggad och fartig som Chili har börjat lugna ner sig lite och se då...då går det betydligt bättre.

När Chili och jag gick in på banan var hon superladdad. Första hindret var ett sitt stanna kvar och kalla in över hinder. Tjolahopp...full fart över hindret...försök samla ihop till nästa skylt som är backning på höger sida, något vi har svårt för... man behöver ha lite ordning på ekipaget fram mot skylten, för att det ska funka. Det hann vi inte alls efter hoppet så där blev det -10. Sen fick jag bromsa Chili igenom banan...saaakta, saaakta, saaakta upprepade jag nog hundra gånger och se...då gick resten jättebra men....vid en skylt valde vi fel håll...-10 där med. Vi hamnade på 73 poäng, vilket jag är väldigt nöjd med. Knappt inget bris eller ss...endast 7 poängs avdrag för småpet.....tänk om vi fått tagit en bana till...nu när vi var på g...kändes lite bittert faktiskt.

Även om man lottar ordinarie starter kanske man kan gå efter hur tidigt man anmält sig till ordning för reserverna!

Så en annan sak angående löptikar. Hemma har jag sällan eller aldrig skydd på tikarna vid löp men om man åker bort är det bra att ha. Nu när vi hade två som löpte samtidigt fick jag plocka fram ett skydd som jag köpt för länge sen och klippa upp hålet för svansen så att det skulle passa någotsånär men...det skyddet sitter inte bra och är bökigt att sätta på.

Jag använder annars alltid ett tikskydd som Ing-Marie Olsson sytt....ett jättebra skydd som sitter bra och som är snabbt och lätt att ta av och på. Tänkte på det speciellt nu när vi skulle in på rallylydnadsbanan och skyddet skulle tas av snabbt.... och snabbt på när vi klev av banan. Ing-Marie...om du läser det här...du måste marknadsföra dina produkter och sy upp och sälja. Det finns inga skydd i handeln som är lika bra!!!

Det blev en lång dag i Ulricehamn. Trötta lämnade vi staden vid 19.40 och fortsatte till Nina och Dan i Jönköping där vi bjöds på en supergod paj.

Det hade snöat massor hemma och vi hade fundering på hur vi skulle komma ner på gården .Nicklas hade dock plogat så fint och Eva hade skottat framför vår dörr så vi tog oss in.

Måndag förmiddag tog jag med Blixten på släp när jag red Atlas ut i ett underbart vackert vinterlandskap. Båda grabbarna var pigga och jobbade på bra i snön...och busade en del med varandra. Det märktes att de gillar att galoppera i snön. Härligt!

Måndag eftermiddag åkte vi sen till Skärkind där Lili Stenmark bjuder in till köksbordssamtal med jämna mellanrum. Idag var det Andreas Norlen som berättade om sitt jobb som talman vilket han gjorde på ett väldigt bra sätt. Det kom så mycket folk för att lyssna på honom så det fick bli att öppna upp kyrkan för att alla skulle få plats. Sen blev det fika inne i Lilis hus...fika med som vanligt väldigt goda hembakta bullar och kakor. En väldigt trevlig eftermiddag.

Förra gången jag var där så lyssnade vi på Maria Rashidi som berättade om sitt liv. Väldigt intressant och man blev verkligen berörd! Hon har skrivit en bok om sitt liv " Bränd frihet".

Den 18/2 är det Lena Mannerheim som berättar om islandshästen...då tänkte Eva Ewa och jag åka dit.

Eventuellt blir det också ett besök den 18/3 då historikern Mikael Andersson pratar om ---på västfronten intet nytt. Mikael är alltid spännande att lyssna på. Han gör allt väldigt intressant...en duktig föreläsare.

Så kommer längre fram i vår,Sten Göte Svensson lokalhistoriker berätta om Liv och leverne kring Gamla Stokholmsvägen...vägen där vi bor...det måste vi bara lyssna på. Det ska bli spännande!

Hur går då livet här hemma... utan vår älskade Milla? Det är förstås fortfarande otroligt tomt. Millas halsband hänger på min sängkant vid huvudändan...då känner jag ändå hennes närhet på något sätt...det är så svårt att acceptera att hon är borta.

Chili och Lussan har ännu inte riktigt hittat sin plats i flocken även om de ändå känns gladare .Det är just när vi är hemma som de upplevts väldigt låga till skillnad mot när vi varit ute på äventyr. Då har de varit som vanligt!

Och så fort man tänker på Milla så knyter det sig i magen....saknaden gör ont!

Nu har vi haft Adrian och Vera här sen igår kväll. Det har idag varit planeringsdag på dagis och då fick vi äran att låna guldklimparna.

Det är fullt upp när de är här... fullt upp men så härligt !

Båda barnen är väldigt förtjusta i djuren och Vera går gärna och lägger sig hos dem i biabäddarna och vill gärna pussas

Puss på dig Lussan!

Bra att få hjälp med blomvattningen

Kram på dig Chili!

Adrian tog en tur på Blixten som jobbade på bra i snöslasket. Båda grabbarna nöjda efter turen.

Hundarnas leksaker är kul och visst går det bra att dela på dem och leka tillsammans

Sch!!! Lussan sover!

Ann-Britt och Classe kom upp till oss en sväng då de också ville passa på att träffa barnen. Det blev lek både ute och inne...och spela spel är alltid kul!